En av alla förbannelserna

Åh, vad fan skall jag ta mig till. Att aldrig få behålla guldklimparna för sig själv. En jävla förbannelse. Vilken väg skall jag nu gå? Jag har redan provat alla vädersträck, jag har stirrat nedåt och jag har vänt blicken uppåt men alla tycks göra samma sak.
Att alltid vara tvungen att göra precis tvärt om är ett kall jag inte kan bli av med. Men vad händer om man redan har provat alla stigar, gått i alla riktningar?

Det är självklart råmedvetet att jag skriver så dunkelt. Hade jag kastat ett klarare ljus över problemet hade jag riskerat att röra om i grytan lite för mycket, bränna broar jag ändå vill försöka hålla intakta ett tag till.